Planering och sparande till eftervärlden

Alla har vi väl hittat en bunt med papper i våra gömmor som legat så länge att det nästan borde ha förmultnat. Dessa papper kan vara en skatt med dokumentation av något du upplevt. Det kan vara en utvärdering av ett projekt, en planering av ett arbetsområde eller liknande. I dessa papper eller om det är i annat format kan innehålla tankar och idéer som i många fall kan återanvändas.

Det är dock viktigt när vi bestämmer oss för att dokumentera ett pågående arbete att vi då vet vad som ska sparas till eftervärlden och vad som får falla i glömska. Allt kan inte sparas, det är nästan en omöjlighet. Christina Wehner-Godée skriver om detta i sin bok ”Att fånga lärandet” där hon påpekar att vi måste veta vem och vad som ska vara i fokus. Likaså ger hon tips om hur vi kan ta hand om dokumentationen. Viktigt att detta sker i nära anslutning till den aktuella händelsen. Det är så lätt att glömma stämningar, nyanser hur man tänkte och så vidare. Man kan spara till

eftervärlden på flera sätt, inte bara det traditionella skrivandet av anteckningar. Wehner-Godées bok ger förslag på Power-Point och videofilmer. Men allt som kan berätta något för betraktaren duger som dokumentation. Det kan vara en ljudinspelning, alla former av visuella uttryck såsom foto, teckningar, textila tavlor osv. Bara fantasin sätter gränser och i viss mån vad syftet är med dokumentationen. 

Vill jag spara för att minnas en upplevelse bör jag försöka fånga känslan i händelsen. Ska jag spara för att underlätta min planering för kommande elevgrupper bör jag spara fakta,

tider och pedagogiska tips så detaljrikt som möjligt. Är det elevens lärande som är i fokus bör tonvikten ligga på elevens upplevelser, tankar och kunskaper.

Det absolut viktigaste är dock att komma ihåg att efteråt minns man mycket lite av det som jag trodde jag skulle komma ihåg