Nu har vi läst och begrundat denna bok. En komplex bok med både lättläst och svårtillgänglig bok. En del rader for igenom huvudet vid läsningen och fastnade lika mycket som korv i en teflonpanna. Vissa delar satte igång en viss tankeverksamhet. Det var givande att i vår lärgrupp få höra de andras tankat kring texterna.
Kap 2-3
Där tar författaren upp forumspel som en metod för reflektion. Detta kan bli ett verktyg för perspektivbyte som kan ge bränsle till reflektionen. Vi reflekterar utifrån våra egna referenser, byter vi ut dessa kan reflektionen få ny kraft. Det kan även bli ett sätt att få ta del av andras erfarenhet och därigenom hitta nya perspektiv.
Kap 4
Där skriver författaren Peter Emsheimer ”vi kan inte tänka oss en reflekterande verksamhet som saknar anknytning till en situation”. Det blir ett läggande av pusselbitar när vi tar till oss ny information som ger möjlighet till reflektion, som ger ny information, ny reflektion osv. I detta kapitel tas även upp metatänkandet där man tros komma längre i sitt tänkande om man befriar sig från verkligheten. Men mina erfarenheter från min verklighet är mina fixpunkter för mitt reflekterande, dessa kan jag inte bortse från i mitt reflekterande, känns motsägelsefullt eller två typer av tänkande för mig.
Kap 5
Här behandlas styrdokumenten. Reflektion i NO undervisningen associeras lätt till ljusets reflektion där en vågrörelse kastas tillbaka. Den måste alltså ha en punkt att kastas ut från, en punkt att studsa på, precis som reflektionen i tanken. I styrdokumenten nämns på ett flertal platser att vi ska reflektera men inte hur och med vilka verktyg. En reflektion är inte bara att sitta och lura ut en bättre metod att förklara division av bråk. Ett av alla verktyg kan vara att anta olika perspektiv, lärarens kunskap kring divisionen, elevens förkunskap, intresse, mm.
Kap 6
Ett mer lättillgängligt kapitel där Hasse Hansson bland annat tar upp medias sätt att handskas med bilder. Intressant att uppmärksamma vilken makt det finns i sättet att belysa olika fokus i en bild. Det går att få betraktaren att se olika saker i bilden beroende på vilket syfte jag har med att visa bilden. När vi visar bilder från skolan för eleverna eller föräldrarna, vad är syftet med dessa? Hur kommer de att uppfatta dessa? Vi läser av olika saker ur en bild beroende på vad vi har för erfarenheter. En förälder med erfarenhet av utanförskap från sin skolgång ser sitt barn som utanför gruppen om det står och tittar på en verksamhet. Någon annan kan uppfatta det som att samma barn är ledaren och övervakar aktiviteten.
Kap 7-9
Här fortsätter Thomas Koppfeldt på liknande tema om bildernas betydelse. Vid första mötet med uttrycket bild i bildbilden blev jag konfunderad men efter en stunds reflekterande klarnade min syn av det hela, återigen avstamp från mina referenspunkter till nya perspektiv vid reflektionen. Intressant att uppmärksamma vilken betydelse allt runt omkring huvudmotivet i en bild har. Fascinerande vad mycket vi läser in omedvetet.
Kap 10-11
Kapitlen ger en tanke kring berättarkonstens makt i ord, text eller bild. Hur vi berättar ger lyssnaren en vink om hur denne ska ta till sig det som berättas eller visas, vi ger en inbyggd gps som lyssnaren kan välja att följa eller försöka ignorera.
Kap 12
Här finns en handbok i reflektion. Att reflektera är en konst som går att träna upp. Vi kan göra det i grupp och enskilt, fördelar och nackdelar finns så klart i båda. Vi behöver verktygen och tiden eftersom motivation oftast finns i överflöd. Motivationen är att utvecklas i sin yrkesroll.
