Förståelse en bit in i kursen

En bit in i kursen har mina tankar om pedagogisk dokumentation både ändrats och utökats.  I början såg jag svårigheter nu ser jag nog mer möjligheter.

             Så här skrev jag, och så här tänker jag nu

• För vem och vad ska dokumenteras

Nu ser jag mer vem som dokumenterar och vem som dokumenteras i fokus och som bestämmer innehållet

• På vilket sätt ska det göras, hur får man den bästa bilden av vekligheten

Bästa bilden är den jag ser i stunden, allt jag upplever är värt att dokumentera för jag vet inte i det dagsläget vad som blir värdefullt längre fram.

• Var och hur ska all dokumentation sparas

Dokumentationen ska sparas så att den blir ett levande dokument i verksamheten. Hur den sparas beror på i vilket format den är, ljud, bilder, text eller vad det nu är.

• Tiden

Är alltjämt ett gissel men om man gör dokumenterandet till en vana och gör lite varje gång och ofta så blir man effektivare.

• Ska det finnas ramar och regler för hur man dokumenterar

Naturligtvis måste lagar och regler följas, den personliga integriteten är ännu viktigare idag med alla offentliga medier som är tillgängliga

Tidigare var dokumentation för mig konkreta substantiv alltså fysiska texter, bilder mm. Nu tänker jag att man ska försöka att fånga även de abstrakta substantiven. Det vore en vinst att försöka fånga och dokumentera tankar, känslor och drömmar. Nu har jag fått några fler verktyg till detta och fler kommer i den sista delen av kursen.

Planering och sparande till eftervärlden

Alla har vi väl hittat en bunt med papper i våra gömmor som legat så länge att det nästan borde ha förmultnat. Dessa papper kan vara en skatt med dokumentation av något du upplevt. Det kan vara en utvärdering av ett projekt, en planering av ett arbetsområde eller liknande. I dessa papper eller om det är i annat format kan innehålla tankar och idéer som i många fall kan återanvändas.

Det är dock viktigt när vi bestämmer oss för att dokumentera ett pågående arbete att vi då vet vad som ska sparas till eftervärlden och vad som får falla i glömska. Allt kan inte sparas, det är nästan en omöjlighet. Christina Wehner-Godée skriver om detta i sin bok ”Att fånga lärandet” där hon påpekar att vi måste veta vem och vad som ska vara i fokus. Likaså ger hon tips om hur vi kan ta hand om dokumentationen. Viktigt att detta sker i nära anslutning till den aktuella händelsen. Det är så lätt att glömma stämningar, nyanser hur man tänkte och så vidare. Man kan spara till

eftervärlden på flera sätt, inte bara det traditionella skrivandet av anteckningar. Wehner-Godées bok ger förslag på Power-Point och videofilmer. Men allt som kan berätta något för betraktaren duger som dokumentation. Det kan vara en ljudinspelning, alla former av visuella uttryck såsom foto, teckningar, textila tavlor osv. Bara fantasin sätter gränser och i viss mån vad syftet är med dokumentationen. 

Vill jag spara för att minnas en upplevelse bör jag försöka fånga känslan i händelsen. Ska jag spara för att underlätta min planering för kommande elevgrupper bör jag spara fakta,

tider och pedagogiska tips så detaljrikt som möjligt. Är det elevens lärande som är i fokus bör tonvikten ligga på elevens upplevelser, tankar och kunskaper.

Det absolut viktigaste är dock att komma ihåg att efteråt minns man mycket lite av det som jag trodde jag skulle komma ihåg

Synliggöra det som inte syns

Förra veckan var jag med på en lektion där eleverna hade fått en uppgift av sin mattelärare att parvis träna sin förmåga till problemlösning. När eleverna kommit igång gick vi runt med och lyssnade av deras inbördes diskussioner. Med oss hade vi en Ipad där vi spelade in elevernas samtal. I början blev de lite återhållsamma när de insåg att det var just deras konversation som sparades till eftervärlden, men strax glömde de Ipaden framför sig och fortsatte att ivrigt övertyga sin kompis att just deras tanke och lösning på problemet var det rätta.




Modell av en cell från Deutsches Museum München

 

Tanken med att spela in deras samtal är inte att publicera ljudupptagningarna offentligt. Avsikten är att jag som pedagog i efterhand kan lyssna och ta till mig de små detaljer och nyanser som jag förmodligen skulle ha missat om jag gått runt med papper och penna och försökt att dokumentera vad som sägs. Det finns mer att se under ytan. Vissa saker behöver belysas lite mer för att ses.

Vad använder jag denna ljudupptagning till?  Det finns flera användningsområden som jag kan se. Dels som dokumentation till betygsunderlag, och dels för bedömning av deras förståelse av vissa avsnitt inom det aktuella ämnet. Jag kan se vilka delar som behöver förklaras mer och vilka delar kan jag gå vidare med i min undervisning. Ett par väsentliga fördelar med ljudupptagning framför egna skrivna anteckningar är att jag är mer närvarande med eleverna och att eleverna får ytterligare ett sätt att visa sina kunskaper. Skriftliga prov är inte det allena sättet att uppvisa kunskap, viktigt att vi erbjuder eleverna flera olika sätt att visa förmågor och kunskaper