Reflektion, detta ord på modet. Är det bra eller dåligt? Naturligtvis har det sina fördelar. Genom att titta tillbaka, tänka lite extra och ifrågasätta, kan jag uppnå en högre kvalité på min undervisning. I boken ”varför pedagogisk dokumentation” återges tankar kring reflekterande utvärdering. Där beskrivs hur man på ett daghem ifrågasätter och utvärderar om man uppnått de mål som var tänkt med olika aktiviteter. Ett utmärkt och självklart inslag som borde finnas i all pedagogisk verksamhet.
En reflektion med utgångspunkten utvärdering behöver en välgjord dokumentation om den inte utförs i realtid. Utvärderingen i direkt anslutning till en aktivitet har sina fördelar, man kommer lättare ihåg stämningar, känslor och vissa detaljer. Men det behöver dokumenteras för att senare komma ihåg. En senare utvärdering och dokumentation över aktiviteten ger en möjlighet till att överblicka, se det osynliga och reflektera med och inför andra kolleger som inte deltagit men som ändå kan bidra med värdefulla åsikter.
Ett exempel från verkligheten: projektet ”Vardagsteknik” genomfördes där matte, kemi, fysik och teknik ingick. Direkt efter projektet utvärderades detta av elever och lärare. Det gavs inga höga poäng. När jag nu ett antal år efteråt tittat tillbaka på planeringen undrar jag: vad var det som gick så fel? Hade jag haft en bra dokumentation kunde jag i efterhand med nya ögon ha gjort en reflekterande utvärdering som beskrivs i ovan nämnda bok.
En dokumentation behöver inte var en hel långfilm utan kan var ett litet stycke väl beskrivande anteckningar, bilder eller ett verk i fysisk mening. Dessa bör sträva efter objektivitet men eftersom man väver in sina upplevelser tillsammans med fakta kring ett arbete blir det alltid färgat av avsändaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar